(Med en liten avstickare om narkotikadödligheten)
Död verkar vara ett återkommande tema i mitt liv. Om jag hade haft en krona för varje gång jag diskuterade dödlighet… ja då hade jag säkert haft några hundralappar. Skämt åsido, under coronaviruspandemin så har det varit mycket diskussion om dödlighet. Det är svårt att arbeta med dödsstatistik, länder och regioner räknar ofta på olika sätt, något som blivit allt tydligare under pandemin.
Jag har diskuterat förvånandesvis mycket om dödlighet, även innan pandemin kom. Det är en viktig fråga i narkotikapolitiken. Ofta hör vi siffror från EMCDDA (Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, pröva säg det sju gånger snabbt) där det framstår att Sverige presterar mycket dåligt. Jättemånga dör här jämfört med andra länder.
Narkotikadödligheten i Sverige
En snabb googling på “Narkotikadödlighet” ger oss en artikel från SVT på ämnet: Ny rapport: Narkotikadödligheten i Sverige högst i Europa (05-10-2020). Det är fruktansvärt! Ingen borde dö av narkotika. Men, är det verkligen så enkelt? Är vi verkligen sämst? Sverige lider lite av vad som kan kallas “bra-statistik-sjuka”. Våra statistikmyndigheter är väldigt bra, ibland irriterande bra.
Vad händer när våra statistikmyndigheter blir bättre på att samla in statistik? I fallet kring narkotikadödligheten så kan det exempelvis betyda att det ser ut som fler dör av narkotika. I diagrammet nedan kan vi se utvecklingen av (narkotika) överdosdödsfall per miljon i Sverige. Uppgifter om överdosdödsfall är hämtade ifrån EMCDDA och uppgifter om befolkningsstorlek kommer ifrån SCB.
Som vi kan se så har dödsfallen otvivelaktigen, ökat, men vad beror ökningen på? Idag är i princip alla överens om att narkotikadödligheten faktiskt har ökat. Men vissa menar att den officiella statistiken är missvisande. I CAN:s rapport 158 “Drug related deaths in Sweden” så menar de på att även om det skett en ökning så är den kraftigt missvisande:
De skattningar som redovisas i denna rapport tyder på att det skett en faktisk ökning av antalet dödsfall med narkotikaförekomst och även, högst sannolikt, i antalet narkotikarelaterade dödsfall men att tidigare redovisade ökningstrender varit kraftigt överskattade. Den huvudsakliga anledningen till denna överskattning är metodförändringar – metodförbättringar – inom RMV som lett till att man identifierar fler dödsfall över tid med narkotikaförekomst. Socialstyrelsen (2016) har sedan tidigare rapporterat om metodförändringar när det gäller kodning av dödsfall i dödsorsaksregistret.
Såvitt vi kan bedöma har vi tagit hänsyn till alla viktiga och större metodförändringar som skett inom RMV (på rättskemiska laboratoriet) under tidsperioden. Först och främst gäller det den stora ökningen av antalet rättsmedicinskt undersökta dödsfall som screenas för förekomst av olika narkotikapreparat. I tillägg, i mindre utsträckning, sänkta kvantifieringsgränser för att ett visst preparat ska räknas som ett positivt fall. Slutsatserna i denna rapport bygger på antagandet att inga andra större, för oss okända, metodförbättringar inträffat under tidsperioden.
Rapporten kommer exempelvis fram till att narkotikadödsfallen efter kontroll för metodförändringar ökade med 27 procent per invånare (över 15 år) mellan 2008 och 2014. Vi kan jämföra det med diagrammet ovan, som inte är kontrollerat för metodförändringar, där dödfallen var 34,57 dödsfall per miljon invånare 2008 och 64,43 2014. Alltså skedde en ökning med 92 procent. (I detta exempel jämför vi äpplen och päron, det är inte rättvisande. Men det duger för att illustrera exemplet). Delar av utvecklingen verkar därav vara beroende av metodförbättringar. Notera att exakta siffror ska tas med försiktighet , vilket rapporten själv säger. Rapporten har också fått kritik i Läkartidningen av Ingemar Thiblin och Anna Fuglestad, båda experter på ämnet, för att överskatta effekterna av metodförbättringarna.
Narkotikadödligheten, jämförelser mellan länder
Nu när vi förstår hur svårt det är att jämföra narkotikadödligheten i Sverige så kan vi börja fundera på hur svårt det är mellan länder. Om vi återgår till SVT artikeln så finner vi ett upplysande citat från Mimmi Eriksson Tinghög, utredare på Folkhälsomyndighetens enhet för drogprevention:
Vi vet inte hur stor underrapportering som finns i andra länder. Dödstalen påverkas av hur ofta man gör obduktioner av avlidna, vilka substanser man letar efter och hur det rapporteras. Sverige gör detta i väldigt hög grad.
Det är nästan hopplöst svårt att jämföra exakta dödsfallstal mellan länder, alla har olika sätt att mäta det på. Ska vi verkligen då jämföra dödstalen och formulera vår politik utifrån de jämförelserna? I så fall hoppas jag att det görs med stor försiktighet. När EMCDDA släppte sin rapport 2020 blev det mycket debatt i Sverige om den höga dödligheten. Många verkar tyvärr ha missat att läsa hela rapporten, då hade de funnit en mycket upplysande formulering:
National mortality rates and trends vary considerably and are influenced by factors such as prevalence and patterns of drug use, particularly injecting opioid use; risk and protective factors, such as the availability of treatment; and national practices of reporting, recording information and coding of overdose cases, including variable levels of under-reporting, in national mortality databases. Comparisons between countries should be made bearing in mind the national contexts and the limitations of some data.
Jag tror att debatten hade sett helt annorlunda ut om vi utgick ifrån den formuleringen. Men vad är då statistiken nyttig för? Varför har vi ens den om vi inte kan använda den? Svaret är trender, vi kan med viss säkerhet jämföra trender mellan länder. Det går att se om dödligheten generellt går upp eller ner. Och det är intressant att veta. EMCDDA har valt att presentera statistiken i sin rapport för 2021 på ett annorlunda sätt för sin förra rapport, som inte gör jämförelser mellan länder lika tydliga i andelar, men som istället fokuserar på trendutveckling.
Kanske hade debatten sett annorlunda ut om SVT artikeln hade fokuserat på trenderna istället. En rubrik som “Narkotikadödligheten minskar för tredje året i rad” eller “Narkotikadödligheten har minskat med 23 procent sedan toppen 2015” skulle nog leda till en annan debatt.
Om du vill läsa mer om just jämförelser av dödlighet kring narkotikadödlighet så kan jag rekommendera en artikel av Anna Fugelstad: “Är det möjligt att jämföra statistik över narkotikarelaterade dödsfall mellan olika länder?” och en rapport av Narkotikapolitiskt Centrum: “Sveriges höga narkotikadödlighet”
Skulle den här artikeln inte handla om dödlighet i stort?
Jo… Det var tanken, men det tog lite mer yta att skriva om narkotikadödligheten än vad jag trodde. Men nu är klockan nästan ett på natten när jag skriver det här, så vi återvänder till ämnet i stort i ett annat inlägg.